Hur Delphi Pronoias två gränssnitt är byggda

Pronoia har två ansikten. En panelist ser det ena; en facilitator det andra. De är inte två applikationer och inte två versioner av samma skärm. De är två frågor ställda till en och samma pågående studie, och hela designen följer av att de två frågorna är olika.

Den här guiden förklarar idén och strukturen. De två guiderna bredvid följer processen – vad som faktiskt händer, i ordning, och vad som då finns på skärmen.

1. En studie, en sanning

Båda gränssnitten läser samma två fakta:

Allt synligt härleds ur dessa. Det finns ett tredje fält, Study.status, och det är en presentation – en etikett härledd ur rundan och fasen. Ingenting beslutar något utifrån det.

Det låter som en implementationsdetalj. Det är skälet till att gränssnitten går att lita på, och det lärdes den hårda vägen. Före augusti 2026 besvarades frågan ”vilken runda är vi i” av fem ytor som läste tre olika källor, varav en kände igen rundor genom att jämföra med strängarna round1, round2, round3 – så i en studie med fyra rundor markerades runda 4 aldrig någonstans. Två ytor kunde vara oense i femton sekunder eftersom den ena pollade och den andra inte.

Regeln som ersatte det: rundan och fasen är sanningen; allt annat är en etikett. När du ser samma faktum på två ställen i Pronoia – rundväljaren och en banner, säg – är det två avläsningar av en beräkning, inte två beräkningar.

2. Panelistens gränssnitt

2.1 Idén

Panelistens fråga är ”vad är öppet för mig nu?” – inte ”vilket tillstånd är studien i”. Vyn besvarar den frågan direkt och ordnar sig kring svaret.

Fem principer styr den:

P1 · Fasen ordnar vyn, inte menyn. Det du landar på är det som är öppet för dig. Facilitatorns reglage bestämmer undantag, inte normalfallet.

P2 · Panelens process syns alltid, panelens innehåll först efter ditt eget svar. ”27 har svarat”, ”två nya kommentarer sedan ditt förra besök” – dessa säger ingenting om vad panelen tycker, alltså kan de inte förankra ditt omdöme. Fördelningen, medelvärdet och andras argument gör det, alltså väntar de på ditt eget svar. Villkoret gäller per tes, inte per sida: svara på den här tesen, se den här tesens fördelning.

P3 · Ramen ändras aldrig, huvudkolumnen ändras. Samma rubrik, samma menyknapp på samma plats, formuläret alltid på samma ställe. Inte olika sidor utan samma sida i olika tillstånd. En återvändande panelist behöver igenkänning mer än ett optimum per fas.

P4 · En tom tjänst står inte i menyn. Varje menyrad är ett löfte om att något finns där. En ”Gruppjämförelse” som öppnas tom är sämre än ingen rad alls. Tomheten räknas fram ur data, den slås inte på för hand.

P5 · Beskrivningen och informationstexterna är inte extratjänster. Studiebeskrivningen står ovanför formuläret vid första svaret; dataskydds- och AI-informationen är alltid nåbar. De är en del av det panelisten samtycker till – inte innehåll som måste förtjäna sin plats genom att vara intressant.

2.2 Strukturen: sex tillstånd

Panelistvyn har sex tillstånd, definierade av panelistens egen fråga:

S4 är hela processens rikaste ögonblick, och det är lätt att slösa bort. Där ser en panelist vad rundan gav och formar den uppfattning hon bär in i nästa.

2.3 Vad som finns på skärmen

Ramen är konstant: rubrik, Panelens puls (hur långt rundan kommit), menyn, och huvudkolumnen som ändras med tillståndet.

• Panelens puls visar process, aldrig innehåll: hur många som svarat, vad som ändrats sedan ditt förra besök, om rundan lever.
• Fler tjänster är ett register, inte en låda med extramaterial – och enligt P4 listar den bara det som faktiskt finns i den här studien.
• AI-panelister är märkta överallt där de har verkan. Om panelen har AI-deltagare får panelisten veta det, och AI:ns bidrag är märkta både i fördelningen och i texten. Det är ingen fotnot i villkoren; det är en markering på varje yta där ett AI-svar räknas.

2.4 Två sätt att namnge resan

Samma struktur kan visas med två ordförråd, valt per studie:

Detta är namngivning, inte struktur: tillstånden, reglerna och ytorna är identiska. En studie som vill ha den delfiska bildvärlden får den; en kommunal panel som skulle finna den främmande får vanliga ord.

3. Facilitatorns gränssnitt

3.1 Idén

Det är frestande att spegla panelistvyn: studien är i dialogfasen, alltså visar vi facilitatorn dialogfasen. Det är fel, och skälet är hela designen.

Facilitatorns fas är inte studiens fas. Panelisten frågar ”vad är öppet för mig”; facilitatorn frågar ”vad är mitt arbete just nu”, och de sammanfaller inte. Medan svarsfasen är öppen är studiens fas response – men facilitatorns arbete är övervakning och förberedelse av nästa runda. En rak spegling skulle ge facilitatorn en skärm som säger ”vänta”.

Enheten är alltså inte fasen. Den är (runda, fas) → facilitatorns uppgift, och det finns fyra sorters uppgift:

Plus en sak som inte är en plats alls: ingripandet – att gå framåt, öppna, stänga, hantera ett undantag. Det har aldrig en egen skärm; det finns alltid där det gäller.

3.2 Strukturen: två nivåer och ett fält

Båda nivåerna ligger högst upp på skärmen, i en navigering som stannar kvar när du rullar. Ett val för alltid arbetet direkt under den, så det finns inget att leta efter. Bara ”Vad nu?” ligger ovanför navigeringen, och den rullar bort när arbetet börjar (3.7).

Nivå 1 – arbetets art. Fyra knappar, alltid samma fyra:

Planering · Insamling · Analys · Rapportering

Nivå 2 – var arbetet sker. Flikar som hör till den aktuella arten:

Tre nyare block bor inuti dessa: Visa som panelist (förhandsgranskningen) finns på svarslänkskortet i Insamling, Tidslinjen – motiveringar och dialog finns i Insamlingens Svar, och markeringskorgen Underlag för nästa runda finns i Analys ovanför teslistan – och öppnas bredvid teseditorn i Design när en ny tes skrivs.

Nedre fältet – ”Alltid tillgängligt”. Tio saker som inte hör till någon runda eller arbetsart:

Inställningar · Svar · Panelister · Teser · Gemenskap · Sammanfattning · Team och behörigheter · Resultat · Export · Metodbibliotek

En dörr bär sitt måls namn: Svar leder till fliken med samma namn i Insamling och Sammanfattning till den i Analys. En plats, ett namn – även när en plats har två dörrar (beslut K2).

Två av dem förtjänar en notering.

• Export finns på två ställen med avsikt. Rapportering är en fas – det man gör till sist. Export är en funktion – något man kan göra när som helst. Samma vy, två olika frågor, två olika ögonblick.
• Resultat är den enda punkt som inte är en flik. Den öppnar Resultat hittills ovanpå ditt pågående arbete. Att kika på en tidigare runda får inte ta dig bort från det du gör, alltså är det ett fönster och inte ett mål. Det innehåller ingen redigeringsyta alls, och framåt finns exakt en väg – Öppna i Analys → – och all redigering sker där.

Insamlingens nivå 2 är en process. Ordningen är den ordning arbetet görs i: Lägesbild berättar var man står, Inbjudningar är den första handlingen, Facilitering samlar rundans inställningar (sista svarsdag, dialogfas, synlighet och interaktion), Gemenskap är kommunikationen – samma vy som Gemenskap i bottenfältet – och Svar är resultatet per tes. Runda 0 kommer först när studien kör den, och Vågor sist i barometern.

Insamlingen visar den öppna rundan. Det finns ingen väg tillbaka till en stängd runda: dess material läses i Analys, och servern vägrar ändra en stängd rundas dialog, fasregler eller tidsplan. Inställningar som bestäms innan rundan börjar – öppningstid och att lägga till en runda – finns i Planeringens avsnitt Rundor, och undantagen – att byta fas för hand och att nollställa en gammal runda – i Rapporteringens Underhåll.

Bottenfältet visar också din roll och ditt AI-saldo. De är information, inte dörrar: de leder ingenstans, men de syns alltid.

3.3 Standard, inte tvång

Fasen bestämmer var du landar och vad som får tyngd – den bestämmer inte vart du får gå. Rälsen förblir fri, eftersom man i en delfi återvänder till planeringen mitt i insamlingen: runda 2:s teser byggs medan runda 1 fortfarande pågår.

När du tittar någon annanstans än där studien är säger vyn det. Den hindrar dig inte och döljer ingenting; den vägrar bara låta dig tro att du tittar på den aktuella rundan när du inte gör det.

3.4 ”Gäller:” – märkningen som förhindrar det värsta misstaget

Planeringen innehåller fem saker, och de är inte lika stora:

När du förbereder runda 3 måste du alltså veta om du redigerar runda 3:s teser eller också runda 1:s. Varje planeringsvy bär en märkning som säger vilket: Gäller: studien / Gäller: runda 3. Rundspecifika redigerare tar rundan som en explicit parameter – aldrig ”den som råkar vara aktuell”.

3.5 AI-funktionerna ligger i bakgrunden, bakom en kontroll

Om panelen har AI-panelister visar Insamlingsvyn ett kort som säger hur många de är. Funktionerna – att generera svar, kommentarer, reaktioner, revideringar – ligger bakom AI-funktioner ▾.

Skälet är inte ordning och reda. Ett block av AI-operationer renderat rakt in i huvudkolumnen förlänger just den kolumn som hela designen försöker korta av, och det skjuter maskinoperationer framför det arbete som i den stunden är facilitatorns eget: att se en människopanel svara.

Om funktionerna inte är tillgängliga säger kortet varför – den första rundan har inte öppnats, AI-samtalen i runda 0 skapas från vyn för runda 0, eller studien har avslutats. En frånvarande yta som inte anger något skäl går inte att skilja från en trasig.

3.7 ”Vad nu?” – kortet som också säger varför

Statuskortets översta rad namnger var i bågen du är – Planering, Runda 1 pågår, Paus efter runda 1 – förbered runda 2, Avslut. Under den finns 2–3 nästa steg, och ordningen är i sig information:

hinder före brist · brist före övergång · övergång före fasens eget arbete

Varje steg bär tre saker. Skälet säger var uppmaningen kommer ifrån (hinder · saknas · nästa fas · fasens arbete); ett hindrande skäl är gult. Dörren är en knapp som tar dig dit och rullar kontrollen i sikte. Motiveringen är ett litet ? som öppnar metodbiblioteket på rätt ställe – motiveringen är en dörr, inte en mening skriven i kortet.

Kortet hindrar ingenting. När inget krävs visar det fasens eget arbete: tomt är ett svar, inte ett tomt kort.

Hindret syns innan du stöter på det. Kortet frågar grindarna i förväg och uppmanar därför aldrig förbi det som skulle stoppa dig.

Kortet ligger allra överst på skärmen, ovanför navigeringen. Du kan fälla ihop det när utrymmet behövs för arbetet – men även hopfällt visar kortet det första steget om det är ett hinder.

3.8 Fasen avgränsar vad du ser

I insamlingsvyn finns raden Information och interaktion under AI-körningarna: påminnelse, meddelande till panelen, inbjudningar. Det är inte en ny vy utan dörrar till befintliga funktioner, och innehållet följer fasen. Av samma skäl viks en del avsnitt ihop efter fas: det som inte hör till arbetet för handen är en chip i stället för ett block. Vikningen är en standard, inte en regel – ditt eget val vinner.

3.6 En panel, en lista

Panelen är en enda lista där AI-deltagare är märkta – participant_type är en kolumn på en panelist, inte ett annat slags objekt. Men en standardvy som listar varenda panelist skulle i flera befintliga studier vara data snarare än en panel: mätt i databasen 25.8.2026 fanns där 80 AI-panelister och 33 människor.

Därför har panelvyn ett filter – VISA: Alla · Människor · AI – som är vytillstånd och inte ändrar något. Raden visar alltid alla tre antalen, så det som döljs går att läsa i stället för att gissas.

3.9 Innehållsraden – vyns avsnitt på en rad

Vyer med flera avsnitt (Svar, Gemenskap, Sammanfattning, Statistik och förändring, Vågor) har en INNEHÅLL-rad högst upp. Dess brickor är vyns avsnitt, och brickans namn är en dörr: den tar dig till avsnittet och öppnar det om fasen har fällt ihop det (3.8). Det lilla × efter brickan döljer avsnittet. En streckad, blek bricka betyder att avsnittet ännu inte har något innehåll i den här studien – den leder ingenstans, eftersom det inte finns något där.

Till exempel rymmer Analysens vy Statistik och förändring sju analyser – tesstatistik, konvergens, nyckeltal, dialogicitet, ändringsriktningar, revideringar och uppdatering – och Sammanfattning bland annat lyft och epistemisk 7×3. Innehållsraden är deras register.

3.10 Posten går ut som ett brev

Varje mejl från Pronoia går ut i två versioner: som ren text och som brev. E-postprogrammet visar brevet; ett program som inte visar HTML visar samma text som tidigare. Du skriver fortfarande bara texten – brevet byggs runt den: studiens namn högst upp, [link] blir en knapp där du skrev den, och i slutet kontaktpersonen och en upplysning om att man kan svara direkt på meddelandet. Brevet har inga bilder och ingen spårning: du får inte veta när panelisten öppnade meddelandet, och det har aldrig utlovats hen.

4. Samma runda, från båda hållen

Läs tabellen nedåt och de två designerna är en design: panelisten får innehållet när det inte längre kan förankra henne; facilitatorn får det direkt, eftersom hennes jobb är att se det.

5. Vad gränssnitten medvetet inte gör

Fem regler som förklarar frånvaro som annars läses som luckor:

1. Ingen tom tjänst. En menyrad som öppnas mot ingenting tas bort, den lämnas inte kvar som ett löfte.
2. Ingen andra beräkning av samma faktum. Det får finnas flera knappar som för en runda framåt; det finns en beräkning av vad ”framåt” betyder. Två knappar är i sin ordning, två svar är det inte.
3. AI märks på varje yta där det har verkan – inte upplyst en gång och sedan glömt.
4. En stängd runda förblir stängd. Dess deltagare och resultat är historia. Att ändra dem i efterhand skulle tyst ändra en svarsfrekvens som redan visats och kanske analyserats, och jämförelsen mellan rundor är metodens kärna.
5. Pronoia beskriver; den tolkar inte. Fördelningar, förändring mellan rundor, vem som sa vad – det är beskrivning. Tolkningen är analysekosystemets arbete, och gränsen är avsiktlig.

Skriven 26.8.2026. Översättning av den engelska källan en/30-pronoia/10-how-the-interfaces-work.md, som är den kanoniska versionen: om de två säger emot varandra har engelskan rätt och den här är föråldrad. Knapparnas och flikarnas namn är hämtade ur programmets egna svenska strängar, och ett vakttest (scripts/test_guides_coverage.py) fallerar om guiden namnger en kontroll annorlunda än programmet. De svenska gränssnittssträngarna är ännu inte språkgranskade av en modersmålstalare (BACKLOG B3).